Hej, Innan jag berättar om vad jag tänkt göra under sabbatsåret så vill jag förklara varför jag eventuellt skulle göra det Here we go Utsattes mellan 11-14 för sexuella övergrepp av en i familjen och kom fram nån månad Sen (jag är 16 och går i Nian). Innan det var det jag som visste, bara jag Vanligtvis brukar jag kunna hålla mig sysselsatt för att hålla tankarna borta.. Det blev väldigt svårt sedan vintern 13/14 då jag träffade en kille i skolan och blev allt närmare honom Då upptäckte jag alla negativa effekter som övergreppen resulterat i ex att jag har närhetsproblem, tillitsproblem känslokall osv.. Jag insåg att det hade skadat mig Nu har jag kontakt med ungdomsmottagningen, soc och snart bup Vasa (barn och ungdomspsykiatri med inriktning på sexuella övergrepp) sen i vintras/sen jag träffade honom och insåg allt så har jag haft noll fokus i skolan, varit oengagerad, skolkat, blivit spelberoende (datorspel, det är det enda som gör mig glad/får mig på andra tankar) Gick ut nian med 235 i merit och kommer in på mitt tredjehandsval 5e och 6e Har noll kunskap från grundskolan och noll motivation att ens gå upp på morgonen typ (emovarnig, nej men är seg och trött, känner att jag bara vill kunna vara som normala ungdomar, och vara stolt över mig, off topic, söker inte uppmärksamhet så kommentera intw det). Frågan är, ska jag ta ett sabbatsår innan gymnasiet och bara kunna få den hjälp jag behöver, kanske volontär arbeta antingen i Sverige eller utomlands (mammas ide) för att få en annan syn på livet och få tillbaka motivationen.. För att slippa kombinera alla behandlingar med gymnasiet som jag kommer faila med största sannolikhet då jag inte ens har grunden Är det värt att skjuta upp allt i ett år för att kunna få en bättre chans i framtiden sen? Behöver verkligen hjälp, känner att jag inte har någon att vända mig till..